Om att vara nyfiken på utvecklingen som sker.
Varje förändring är till det sämre, skrev Joseph Heller en gång i tiden.
Anna Aronica Lindgren, projektledare här på KAN, håller inte alls med. ”Nej, absolut inte”, säger hon. ”Så klart måste vi vara öppna för förändring, såväl i våra projekt som i branschen i stort. För mig handlar det om att vara lyhörd och nyfiken på all den utveckling som sker.”
Anledningen till att vi pratar om föränderlighet är att Anna jobbat här ett tag. Hon började på KAN för 11 år sedan och då var vi ett femtontal på byrån – att jämföras mot dagens 70. Det är helt enkelt ett annat KAN nu än det var för elva år sedan. På gott eller ont?
”Jag tycker att vi lyckats med att ta med den goda stämningen över åren. Trots att vi blivit fler. Eller … kanske inte ’trots att’, utan tack vare att vi blivit fler. Visst har det inneburit utmaningar. Men vi har hela tiden pratat och varit medvetna om att saker kommer att förändras. Och förändringarna har ju varit roliga! Att jobba med nya projekt, nya kunder, nya personer och nya roller – det är inspirerande att arbeta i något som är som inte är statiskt. Under åren har det tillkommit ett analysteam, UX-designers, strateger, content managers och nu senast ett stärkt team som fokuserar på omvärldsfrågor och innovation. När vi rekryterat har det lagts mycket tid på att hitta rätt personer. Det märks, och det är absolut en styrka hos KAN.”
Kan du berätta lite om hur du ser på projektledarrollen? ”Den är varierande, jag jobbar med allt från sajter och nya webbplatser till film och sociala medier … det handlar om helheten: hur nyttjar vi de olika kanalerna och hur ska de samverka med varandra för att ge en så bra upplevelse och resultat som möjligt?”
Är det inte svårt att ha koll på alla dessa olika områden?
”Det krävs att jag har en viss grundförståelse för allting, såklart. I min roll som projektledare är det viktigt att förbli nyfiken, följa utvecklingen och testa ny teknik och nya verktyg. Men sen har vi ju våra specialister inom varje område som ansvarar för sina delar av projektet. Jag har väldigt många duktiga kollegor med många olika kompetenser. Alla bidrar.”
Människor med specialistkompetens – och olika personligheter också?
”Det är det som gör mitt jobb så roligt. Att få jobba med olika personligheter, med olika styrkor. I grunden tror jag att det handlar om att vara intresserad av människor och vad de gör. Så jag tror att det är väldigt viktigt att lyssna. Och att ’tillsammans’ är ett nyckelord. Däremot gillar jag när vi får igång lite diskussioner och att folk drar åt lite olika håll. Det gör att vi vänder och vrider på lösningen – vad händer om vi gör så här istället?”
Tvärtom ”vikten av att alla drar åt samma håll” – det finns en kraft i konflikten, menar du?
”Ja, precis! För ur den kommer något nytt och vi kan komma vidare. Kollegorna här vågar säga vad de tycker och tänker, det är det viktiga. Och det är väl det som är KAN-andan: vi har den typen av relationer som gör att det blir lättare att säga ifrån när någon tycker annorlunda.”
Relationerna med kollegorna alltså. Det allra bästa med jobbet. I alla fall om du frågar Anna.
”Ja. Trots att vi är personliga med varandra och våra kunder, att vi är professionella. Nu kanske allt låter fluffigt, enkelt och fint … men uppstår det något oförutsett tar vi tag i det på ett positivt och konstruktivt sätt. För hur väl man än planerar kan man aldrig förutse allting. Det enda jag kan veta säkert, det är att någonting kommer att hända. Hur väl jag än förbereder mig. Det är bra att alltid vara öppen för det. Det tror jag också hjälper oss att leverera med hög kvalitet.”