En perfekt, operfekt arbetsplats

608A9134.jpg

Vad vore väl en första dag på jobbet utan kittlande nerver, adrenalinpåslag och ett högt koffeinintag? Klockan är 8.25 och det är måndag morgon. Himlen liknar en förinställd bakgrundsbild på Windows 10, den är chockblå dagen till ära. 

På andra sidan dörren på Stortorget 31, våning 4, väntar min framtida jobbfamilj. Snart ska jag kvoteras in i en familj som i Malmös branschmått mätt är lika attraktiv som att bli adopterad av 
Kardashians (med risk för en smula osäker måttstock). Dörrarna öppnas och några glada ansikten tittar fram. Jag välkomnas in mot köket och möts av frukost, kaffe och ett familjärt sorl. Återigen slår det mig - lokalen! Fönsterna, ljuset, inredningen, spiraltrappan, färgerna – skapandet sitter i stuckaturen. Här händer det grejer, med andra ord. 

Med mötet "Måndagspepp" rivstartar veckan och jag får vinka till mina nya kollegor, både de som är på plats och de som jobbar på distans via Teams. Jag är den nya i klassen minus allt obehag. Det är nästan genant, all hjälp jag får, och hur varenda en understryker att det är förståeligt om inte allt fastnar på en gång. Något som är skönt att få bekräftat, det är (märkligt nog) inte alltid en självklarhet. 

”Har du några matpreferenser?” frågar kollegan David, när lunchmagen börjar knorra. Vi går tre personer ut genom porten, ut i höstsolen. På vägen mot trappan vid kanalen plockar vi upp en bit mat. ”Gillar ni hösten?” frågar jag och tänker i samma sekund att den frågan är lika ointressant som att prata om vädret, trots den SMHI-entusiast jag är. ”Jag gillar sten” säger David eftertänksamt. ”Då får man han lite mer på sig, flera lager och långa tröjor”. Kanske är det första gången jag upplever att kallprat inte alls är tråkigt, snarare en viktig del av att lära känna en person? Klart att jag vill veta om mina kollegor gillar höst eller ej. Och visst kom vi fram till viktiga, oviktiga saker under lunchen, som att det råder delade meningar när det kommer till sushi, men samsyn gällande årstider.

Dagen fortsätter. Det blir rundvisning, ännu fler ”hej, välkommen!” och jag får veta allt om KAN’s värderingar. Hur viktigt det är att alla får vara som man är - sitt operfekta jag. Det sägs att alla på KAN är vänner trots drygt 80 anställda, något som känns en gnutta förbryllande. Ska jag få 80 nya vänner nu? Teoretiskt sätt låter det väldigt trevligt – men hur funkar det i praktiken? Det ska bli spännande att utforska om det ens är möjligt. Tankar och idéer börjar snurra. Hade det varit roligt att se det som ett experiment? Är det något jag kan skriva om framöver? Hur du blir vän med 80 anställda på 1 år”, en ny tvist på den klichéartade amerikanska komedin ”Hur du blir av med en kille på 10 dagar” kanske?  

Något som märks tydligt och kräver mindre experiment är att KAN verkar vara en arbetsplats med ett stort driv där kompetenser utvecklas och kollegor ligger i framkant inom sina områden. Samtidigt ger KAN-familjen mig känslan av att jag kan prata om oviktiga, viktiga saker utan att någon lyfter på ögonbrynet. Enligt mig, en perfekt, operfekt arbetsplats.  

Lediga jobb

Connecta med oss för att hålla dig uppdaterad med nya jobb.

Jobbar du redan på KAN?

Var med i rekryteringen och hitta din nästa kollega!

email
@kan.se
  • Agnes Thunell
  • Alexander Germundsson
  • Anders Bratt
  • Anders Fredin
  • André Axell
  • Andy Wendt
  • Anette Möllerström
  • Anna Aronica Lindgren
  • Anna Gudmarsdotter
  • Anna Lindén
Teamtailor

Karriärsida från Teamtailor